Gibara
Resan till Kuba var en de mesta intressanta jag har gjort, trots att jag har varit där i en vecka och inte längre. Jag är intresserad av Södra och Centrala Amerika, jag studerar deras språk, amerikansk-spanska och jag tycker mycket om deras musik. Jag har läst Garcia Marquez och Isabel Allende och den italienska Pino Cacucci som älskar Mexico som mig. Deras litteratur är någonting särskilt: du kan finna trolleri, poesi, kärlek, historia.... allt samtidigt. Historia där är fascinerande, de hade de där gamla folk: Incas, Maya, Aztecos, Zapotecos, Olmecos, Purépecha, osv... och folk lämnade ruiner som är spännande att se.
Inte i Kuba. Kuba hade bara två små grupper av invånare (Tainos och Siboneyes) men de dog strax efter "los conquistadores" kom därför de var inte van att arbeta (de kände inte odling) och dessutom de smittades med europeiska sjukdomar. Många av dem självmordades pga depression och det fanns många gruppsjälvmord.
Kubas invånare, nu, är för det mesta "mulatos", som betyder blandad mellan vit (från Spanien) och svart (slaver från Afrika). De blev självständiga 1899, men under USA:s kontroll och de hade en diktatör, Fulgencio Batista, som förvandlade denna fantastiska land i USA:s bordell.
Efter Castros revolution många saker har förbättrat, men det finns ingen uttryckfrihet. De had en bra sjukvårdssystem, många skolor som är gratis till universitetet, men de har en stor fiende: USA. Embargo, el bloqueo på spanska, har förändrat Kubas ekonomi till en gammal en.
De har inga bilar för alla, de använder deras fötter. Därför man kan se alla de där gamla bilar i
Kuba: de är bilar från 50talet. De kan inte köpa ett hus, men bara växla hus med någon annan och så är det nästan omöjligt för de att flytta annanstans. Man kan köpa EN tvål per person i månad! EN, kan ni tro på det?
Faktiskt, det flesta personer som vi träffade frågade om vi hade tvål eller tändkräm. De ville inte ha pengar, men andra nödvandiga grejer.
Jag visste att situatione var så och hade köpt några tvålar för att ge till de jag skulle träffa. Jag hade också köpt skrivböcker och pennor för barn och lämnade dem på en skola i Gibara.
Jag hoppas att kunna åka tillbaka igen och se mer platser innan det ska bli för sent.
